Livet i en diktatur.

Gott samarbete med de biologiska föräldrarna
det är det som socialtjänsten alltid säger till oss och till familjehemmet. Detta stämmer inte alls när de har sina egna möten efteråt med stängda dörrar och sätter så många gränser till våra barn. Min son har en mobil men jag har inte hans telefonnr, jag hade men det blev ändrat. Vi skulle ringa varje kväll men hur kan man prata med sitt barn när någon sitter vid sidan och lyssnar på våra samtal och man hör andningen som inte är från mitt barn. Det är helt sjukt. Barn känner sig mer som främlingar än deras egna föräldrar och min son kallar oss för våra namn och familjehemmet för Mamma och Pappa. Det hände att vi var på samma plats då sa han mamma/pappa" jag svarade "Ja" han sa "Nej inte du den andra mamma/pappa. Hur komplicerade allt har blivit med förvirrade barn :(
Då säger Soc att vi jobbar för barnens bästa, jovisst ni jobbar för barnens värsta men tala om sanningen till våra barn och ljug inte. Tala om till oss föräldrar när våra barn får återvända hem och inte låter våra barn stanna år efter år med främlingar för då tror barnen att det är deras riktiga föräldrar och det är vi som är främlingar. Jag vill att socialstyrelsen ska granska hur många månad eller år barnen ska vara placerade utanför sitt eget hem så att barnen inte hinner rota sig hos det här familjehemmet. Om barnen har sina båda bio föräldrar levande och andra familj då behövs inget familjehem. Det är bra om de placeras hos släkt om det inte finns några konstigheter. Annars det bra med f-h så länge det blir begränsat år minst 6 mån till 1 år om det finns någon behandling i det hela för att barnen inte förlorar relationen och tappar sin familj.
Jag tycker att det ska vara en bra behandlare 
och handläggare. De måste veta vad det innebär på riktigt. Ge den hjälp som föräldrar behöver slösa inga tider eller resurser med att hitta på orsaker och brister som inte finns det är det som jag har upplevt under alla dessa 3,5 år jag har varit med i A-kommun. Vi har varit i ett moment 22 hela tiden. Jag har sagt mitt nu får de ge mig mina barn eller det är Domstolar som gäller nu har jag varit på alla deras uppföljninsmöten, familjebehandling, alla umgängen med barnen "You Name IT" Barnen orkar inte och vi orkar inte heller. Det är inte roligt länge. Vad jag menar med det hela är att vi vill ha våra liv tillbaka vi kan inte acceptera detta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0