Soc ska sätta sin tunga under kontroll istället för att prata utan att göra något
Förra veckan tittade jag på 4 fakta när de visade den här så kallade Socionomdagen hur de tycker att de gör ett bra jobb, lovordade varandra men de svårt vad som är riktigt sanning, hur de tar våra barn lämnar dem med främlingar med psykiska kontroll behov som inte kan hantera sig själv till och med socialen är rädda att hämta de barnen de fortsätter hitta på saker och ting att behålla barnen med det är synder som de bär på sig varje dag tills det blir allt för tungt sen det bara smäller efter jag sa till familjebehandlingen att jag avslutar behandlingen då sa de om du gör det hur tror du att dina barn kommer att kommer hem vi gick i 6 månader samtidigt vi hade umgänge med barnen i december 2014 avslutade jag då började familjehemmet ingen barn vill ha umgänget med oss kanske ett barn kommer vi fick träffa en av barnen eftersom SOC tog bort en tid som vi hade nu blir det en gång i månaden förra veckan var det en till av barnen då var min stora son som är 16 år då står fortfarande min dotter som är 10 år de säger hon vill inte träffa oss väldigt konstigt men man är inte förvånad längre så mycket jag har läst om socialen, familjehemmet, deras konsulat och alla dessa myndigheter som bara skriver under utan att göra någon utredningen av dessa människor, just nu kommer jag följa mitt hjärta, kämpa, kämpa, ge inte upp, träffar dem, spelar ingen roll om det är en eller två det inte jag som kommer få skiten efter allt kräver ett stort skåde stånd som dem kommer aldrig glömma efter allt jag ska börja med hemmet sedan till min kommun och det är SOC, all skit som de skrev om mig och min familj och alla deras IPNR är ett bevis att det är de som försökte sätta mig bakom galler tillsammans med hemmet, så mycket smärta har vi haft hela dessa 4 år kan inte bara sitta hemma och glömma när de skrattar åt mig och min familj samtidigt som familjehemmet smsar "Hmmmmm stackars barn!" jag svarade henne genom att skriver så här till henne "Du/ni ska tacka dem! Utan dem skulle ni inte ha det ni har nu. Hoppas de får tillbaka ngt den dag de flyttar därifrån Hejdå!" Efter det har inte hört ngt från hen eller socialen jag tror de vet på rättegången som kommer till förvaltningsrätten, man ska aldrig vara rädd för Soc. Jag tycker det är synd för att de valde att ha ett sånt typ av jobb när man har ingen empati och passar inte de skulle ha jobbat på kriminalvården det passar deras attityd inte för barn. De skriver om att ha förmåga att ta hand om sina barn, jag tycker att SOC är egoistiska de tänker bara på sig själva hur tänker de för barnen de träffar inte ens de barnen kanske om 4 månader 3 månader 5 - 10 min per barn när skulle ett barn förklara hur det mår eller har det där som de bor. Jag är mycket glad att regeringen kommer tvinga nämnden att skriva ut vad de kommer överens om efter övervägande sammanträdet eftersom vi föräldrar inte får veta vad som sagts efter vi har gått. Jag är 100 på att socialsekreterare bara skriver över allting och står fast med samma rutiner. Det kommer inte dröja länge, det finns ingenting för evigt.
Viktig informatiom om LVU För Föräldrar!!
BARNEHANDEL
REFORMERA SOCIALTJÄNSTENS INDIVID- OCH FAMILJEOMSORG (FAMILJESORG) 2015
Ekonomiskt utsatta föräldrar utan nätverk riskerar att förlora sina barn eftersom de inte har resurser att betala jurister och slåss mot systemet. Att vara fattig eller ha fel ”stamtavla” betyder inte att du inte är en bra förälder eller att du inte älskar ditt barn, eller att ditt barn ska tas bort och placeras med främlingar. Alla föräldrar är kapabla att göra misstag och att göra ett misstag betyder inte dina barn ska avlägsnas från hemmet. Även om hemmet inte är perfekt, så är det i hemmet med föräldrar och syskon som barnet har sin trygghet och det är där ett barn är säkrast och där de vill vara. Att tvinga föräldrar att gå föräldrautbildningar eller tvinga familjen till utredningshem eller om barnen placeras i jourhem, familjehem (fosterhem) eller institution, så skall föräldrarna samtidigt försöka klara av att sköta sitt jobb, systemet har ingen medkänsla för hur det känns för föräldrarna när de är på jobbet och deras barn är separerade från dem. Många gånger leder traumat till att föräldrar inte klarar av att sköta sitt jobb mer. Detta kan ta månader och år, det ödelägger den känslomässiga relationen mellan barn och föräldrar. Systemet utsätter föräldrarna och barn, så att de börjar må dåligt av situationen, därefter vänder socialtjänsten det dåliga mående som socialtjänsten orsakat dem mot familjemedlemmarna, och använder det som ett argument att fortsätta hålla barnet omhändertaget och varje dag som tickar när barnet är i samhällets vård innebär en vinst institutioner och familjehem och det är en “bonus” om inte barnen återvänder till sina föräldrar. Socialtjänsten arbetar aktivt för att alienera föräldrarna från barnen, reaktionen hos barnen blir att de känner sig övergivna av sina föräldrar och reagerar med att ta avstånd. Lidandet som socialtjänsten orsakar familjen genom att utsätta dem, orsakar krisreaktioner som socialsekreterarna sedan vänder mot dem. Handläggare och socialarbetare är ofta skyldiga till bedrägeri genom att de undanhåller allt som talar för familjemedlemmarna och förstör bevis. De fabricerar bevis och undanhåller föräldrarna deras rättigheter i onödan. Privata bolag och konsulenter som kommunerna anlitar växer som svampar ur jorden och de gör sig förmögenheter när det kommer till vårdnadstvister och omhändertaganden av barn, eftersom kommunerna har tagit till vana att använda skattebetalarnas pengar för att balansera sina ständigt växande budgetar. Kommunerna skall i förväg redovisa till staten hur många barn de förväntas omhänderta, om de sedan visar sig att de inte har omhändertagit de antal barn som de förutspått, så blir de återbetalningsskyldiga. Så för varje år behöver de öka antalet omhändertaganden för att upprätthålla balanskontot och vinstmarginalerna, och alltfler barn placeras i onödan. Socialtjänsten och domstolarna kan alltid gömma sig bakom sekretessen för att skydda sina beslut och hålla medel flytande. Statligt anställda, advokater, domstols utredare, domstolspersonal, och domare. Psykologer och psykiatriker, kuratorer, socialarbetare, terapeuter, fosterföräldrar, adoptivföräldrar, m fl. Alla är ute efter att ha barnen i statligt förvar för att ge anställningstrygghet. Föräldrar inser inte förrän det är försent att socialarbetarna är det kitt som håller ihop de “system” som finansierar domstolen, samt finansierar av domstolen utsedda jurister, plus “systemets” egna anlitade psykiatriker, terapeuter, konsulter, socialtjänstens jurister, m fl. Många familjehem/HVB-hem/institutioner får idag omkring 3500 kr om dagen per omhändertaget barn (ibland mer). Mellanskillnaden av det medel som kommunen tilldelas av staten och det som går till familjehemmen (fosterhemmen), blir ren vinst för kommunen. Alla uppgifter är offentliga och finns att hitta hos bl a socialstyrelsen. Finansieringen fortsätter så länge barnet är placerat. När ett barn på grund av sin psykiska hälsa placeras på institution så blir de ofta kraftigt övermedicinerade. Något som ofta sker på slutet av deras placeringar efter deras rundvandring i olika familjehem (fosterhem). Att deras mående är en konsekvens av hur samhället utsatt dem, tycks vara oviktigt. Lidandet som barn och familj har utsatts för under denna tid kan liknas vid tortyr, och traumat är densamma som när någon är krigsskadad. Allt detta är beställt från den absoluta toppen och socialtjänstens riktlinjer läggs upp av socialstyrelsen. Det är därför offer för myndighetsövergrepp inte får någon hjälp av sina lagstiftare. Lagstiftare och politiker borde tänka på vem det är som finansierar deras lönecheckar. Det finns inte några ekonomiska resurser och ingen verklig strävan att förena familj och hjälpa till att hålla ihop dem eller ge effektiv vård. Incitamentet för socialtjänstemän att återlämna barnen, till sina föräldrar snabbt efter att ha tagit dem, har försvunnit! “Det här måste få ett slut!” Alla är i systemet tillsammans samarbetar som en kollektiv mobb utan ansvar med en myndighetsutövning som vapen, och i ett system utan ledare och inga tydliga riktlinjer kommer alltid barnen förlorare. Myndigheter skyddar myndigheter! Hela det socialpolitiska systemet är katastrof! Socialtjänstlagen följs inte av våra myndigheter, det är en ramlag som de kan tänja på som om det vore gummiband, och eftersom tjänstemannaansvaret är borta och det inte finns någon legitimitet som de kan riskera att förlora så vet de att de sitter säkert. Att de begår myndighetsövergrepp beror på att de KAN göra det, utan att riskera att utsättas för repressalier! Man pratar om att det är barn från riskmiljöer eller barn som far illa som omhändertas. Men sanningen är de flesta barn hamnar undre betydligt sämre förhållanden när socialtjänsten har haft sin intervention i familjen. Alltför många barn, som jag har kännedom om, har våldtagits och utsatts för risker i familjehem (fosterhem). Det är ett känt faktum att barn är i mycket större fara i familjehem (fosterhem) än de är i sitt eget hem, även om hemmet inte är perfekt. Många föräldrar vittnar om att de blir hotade av socialsekreterarna, med att, om de skall få träffa sina barn eller barnbarn, så måste de skilja sig från sin make. Många, känner att de inte har något val, utan känner sig tvingade att separera. Detta är en anti-familjepolitik, och föräldrarna gör allt för att försöka få hem sina barn igen. Men när föräldrarna samarbetar med socialtjänsten, så tolkas deras beteende som om de är skyldiga, när ingenting kunde vara längre från sanningen. I förlängningen så håller de allra flesta relationerna inte för den press som myndighetsmisshandeln orsakar, och separationen är ett faktum. Ensamstående mödrar och fäder (icke frihetsberövande föräldrar), behandlas ofta som brottslingar utan tillgång att besöka eller ens se sina egna barn och tvingas dessutom att betala underhåll och vårdavgift till det placerade barnet. Om föräldern på grund av det har tvingats flytta till ett mindre boende, så använd det som argument av socialtjänsten att barnet inte kan flytta hem för det inte finns något eget rum till barnet. Föräldrar kan på grund av en anonym anmälan, få sitt barn omhändertaget av staten och sedan tvingas att ta föräldrautbildning, drogtester och psykologiska utvärderingar mm om de skall få sitt barn tillbaka. Detta kostar för föräldrarna i förlorade inkomster och andra omkostnader som de flesta föräldrar blir tvingade att betala själva. I sin ångest och oro för att få sitt barn gör de vad socialtjänsten ber dem om. I de flesta fall har föräldrarna varit socialtjänsten till lags, ändå får de inte hem sina barn. Så länge barnet inte återlämnas, så finns pengar för myndigheten, för familjehemsföräldrar (fosterhemsföräldrar), och för staten. Omhändertaganden genererar pengar. Skattepengar används för att hålla detta gigantiska system flytande, men offrens föräldrar, mor- och farföräldrar, vårdnadshavare och särskilt barn, debiteras för systemets tjänster… Ofta vill mor- eller farföräldrar få vårdnaden om sina barnbarn. Enligt socialtjänstlagen skall man först och främst släktplacera, och de hävdar att anhöriga kontaktas, men det finns många många fall som talar mot det. Mor- och farföräldrar som förlorar sina barnbarn till främlingar har förlorat sitt eget kött och blod. Barnen förlorar sina rötter inte nog att de förlorar kontakten med föräldrarna, de förlorar också kontakten med mor-farföräldrar, och de förlorar kontakten med andra familjemedlemmar, släktingar och vänner. Fler barn dör i fosterhem än i allmänhet, dessa barn är i riskzonen att drabbas övergrepp, däribland sexuella ofredande än i den allmänna befolkningen. Vad har vi lärt oss av vanvårdsutredningen – ingenting skulle jag vilja säga… Hur ödelägger socialtjänstens individ- och familjeomsorg kontakten mellan omhändertagna barn och biologiska föräldrar? Alla som känner barn som bor i familjehem bör veta vad socialtjänstens individ- och familjeomsorg gör för att få kontroll över dem. Socialtjänsten säger till barnen att deras föräldrar är sjuka, dåliga, tokiga, farliga, etc, och att de har placerat dem i familjehem (fosterhem) för att skydda dem från sina föräldrar. Man inbillar barnen att de har tur som är placerade och att socialtjänsten ger dem bättre vård än de skulle fått hemma. Man säger till barnen att de inte kan ha kontakt med föräldrarna för att de är sjuka eller så hittar socialtjänsten på lögner som de berättar till barnen, så att barnen blir sårade, arga, upprörda och säger att de inte vill ha någon kontakt med sina föräldrar mer. Sedan ser socialtjänsten till att föräldrar får kontaktförbud, föräldern kommer i fängelse om de bryter kontaktförbudet genom att till exempel skicka gåvor och berätta för sina barn att de saknar dem och älskar dem. Socialtjänsten säkerställer också att barn placeras i familjehem (fosterhem) och i ett nätverk som antar en negativ inställning till barnens föräldrar så att barnen påverkas av detta och känner att de borde skämmas över sina föräldrar och ta avstånd från dem. Föräldrar är ständigt hotade och trakasseras av socialtjänsten om de försöker att begära kontakt med sina barn. På så sätt förstör socialtjänsten kontakten mellan de placerade barnen och deras biologiska föräldrar. Socialtjänsten får barnen att tala illa om sina föräldrar och kanske till och med hata dem. Detta kallas för föräldrafientlighetssyndromet. Socialtjänsten skapar ett föräldrafientlighetssyndrom hos många omhändertagna barn, för att ha kontroll över dem, så att de kommer att finna sig i att stanna kvar i familjehemmet och inte avvika. Vet du någon som bor i ett familjehem (fosterhem) och som inte pratar om sina föräldrar eller talar illa om dem? Då ska du kontakta föräldrarna själv och ta reda på hur de är. Verkar dessa vara trevliga människor, så du kan lika gärna försöka visa detta för att främja barnet du känner och hjälpa till med att denne får kontakt med sina föräldrar igen. För en sak är jag helt säker på, och det är att både vi som föräldrar och barnen lider svårt av att socialtjänsten förstör kontakten mellan barn och föräldrar på detta sätt. De flesta föräldrar älskar sina barn och de flesta är vanliga människor som inte har gjort sina barn någon skada, men barnen har tagits ifrån dem av politiska eller ekonomiska skäl. Mycket få barn som bor i familjehem har, sjuka, dåliga, tokiga, farliga föräldrar eller föräldrar med allvarliga missbruksproblem. Detta är bara något som socialtjänsten och media försöker övertyga folk. Socialtjänstens metoder att förstöra kontakten är så falsk och så grym, att du inte tror det förrän du själv har upplevt det … REKOMMENDATIONER: 1. Det är hög tid att kräva en oberoende granskning av alla statliga individ- och familjeomsorger inom socialtjänsten och för utfrågning om socialtjänsten runt om i landet. 2. Aktivera omedelbar förändring. Varje dag som innebär att fler familjer och barn är föremål för som gisslan hos socialtjänsten och får deras liv förstörda. 3. Avskaffa de privata och statliga ekonomiska incitament som har gjort socialtjänsten till ett företag där det blivit lönande att separera familjer. 4. Lyssna på föräldrar och låt dem mandat att få uttala sig i tal och skrift. 5. Om barnen behöver flyttas permanent, sök då att placera barnet först och främst bland familjemedlemmar och egna släktingar. 6. Ta bort den motsatta bevisbördan. Det är socialtjänsten som skall kunna bevisa att föräldrarna är olämpliga, inte tvärt om. Det skall vara transparens i domstolen. Ta bort sekretessen. Ge press och familjemedlemmar tillträde till processen. Ge föräldrarna mandat att tala för och vara en del av sina barns framtid. 7. Det skall vara synnerligen allvarliga skäl att få göra ett akut omhändertagande av barn, inte som idag, endast namnteckning från socialnämnden som godkänner ett akut omhändertagande. 8. Upprätthålla lagarna när en tjänsteman tillverkar eller presenterar falska bevis. Om en förälder hävdar bedrägeri, skall man hålla en förhandling med rätten där all bevisning görs tillgänglig för föräldrarna. Återinföra tjänstemannaansvaret samt legitimering av socialtjänstemän. 9. Sist men inte minst, ta bort LVU – Lagen om vård av unga – och fokusera på frivilliga insatser. Det som idag kallas frivilliga insatser under SoL, är ”frivilliga” under hot att annars bli LVU. SLUTKOMMENTARER Sedan jag själv hamnade i denna faktiskt surrealistiska världs, har jag mött så många utmattade familjer och skräckslagna barn. Det är för mig obegripligt att man kan vända ryggen åt detta lidande och dessa förtvivlade och nedslagna individer. Man slår på dem som redan ligger ner och belastar de mest oskyldiga än mer. Socialtjänstens individ- och familjeomsorg har blivit vuxencentrerad verksamhet som skadar barn mer än gör nytta. Inte längre är systemet utformat utifrån vad barnet behöver eller var barnet vill vara eller med vem, eller vad är egentligen bäst för hela familjen. Det är någon vuxen eller byråkrat som fattar beslut, baserat ofta på bara hörsägen, utan att någonsin ha hört en familjemedlem, eller bara det som är bekvämt, lönsamt, eller mindre besvärande för socialarbetaren. Jag har bevittnat en sådan orättvisa och hur systemet skadat så många familjer att jag inte är säker på om jag ens tror på att en reform av systemet är möjligt! Systemet är inte att lita på. Det tjänar inte folket. Det utplånar familjer och barn bara för att den har befogenhet att göra det. Barn förtjänar bättre. Familjer förtjänar bättre. Det är dags för stat och kommun att dra tillbaka allt och GRATIS återställa den skada socialtjänsten ”familier?” LVU-Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om Vård av Unga är en vacker fasad, tillkommen för att: ‘göra det som är bäst för barnen.’ Men med en enkel LVU-etikett, kan ett kidnappat barn utnyttjas som handelsvara i kommunernas lönsamma människohandel. Socialtjänsten har totalitär makt över LVU-processen i början. Polisens transporttjänst anlitas för att flytta ett LVU-barn mellan olika Hem för Vård och Boende (HVB). LVU/HVB-systemet är en storindustri. Kommunerna tjänar omkring fyrtio tusen kronor per månad och barn, som de lyckas fånga in med ett LVU. Genom metoden att förhala ett LVU-ärende ökas kommunens vinst. Endast en liten bråkdel av LVU-intäkterna kommer barnen till godo. Det mesta hamnar i privata fickor hos HVB-ägare och familjehem. LVU-systemet och de tillhörande skenrättegångarna i förvaltningsdomstolarna dit föräldrar luras för att överklaga, är en skamfläck för landet. Europarådet har därför nu beslutat om att granska Sverige för att vi varken följer FN:s Deklaration om Mänskliga Rättigheter eller har inkluderat Barnkonventionen som lag. Mer än en halv miljon svenskar, barn, föräldrar och släktingar har direkt erfarenhet eller kännedom om det kränkande LVU/HVB-systemet, och de vill nu se handling. Det betyder konkret att om bara hälften av er röstar på samma parti i nästa val, så kommer det partiet in i Sveriges riksdag hösten 2014 . Där kan vi tillsammans påverka den sjuka LVU-frågan politiskt. Alla LVU-drabbade, förenen ”eder”kommuna manniskohandel
Ta bort paragraf 12 så vi kan få våra barn tillbaka
Jag hoppas att LVU ska skrotas om vi alla mammor och pappor som har sina barn i det här så kallade LVU är ett skrämmande övergreppet som sociala myndigheter gör med våra barn när de tjänar massor av miljontals pengar som de delar med varandra under bordet tillsammans med familjehemmet och nu har de köpt ett fler miljon hus, frågan är vad mina barn kommer få den dag de flyttar därifrån, inget utom kläder i en svart sopsäck som tack för allt. Det är helt sjukt att använda ord som barnens bästa på det här sättet när är det de som använder våra barn för att försörja sina familjer, socialsekreterarna har ett jobb som de borde sköta men de gör inte det, vi ska träffa barnen varannan månad, pratar inte om något personligt på telefon, vad gör de med våra barn när de säger att de har inte tid utan har mycket att göra, det skulle finnas en familjehems sekreterare till våra barn men det finns inte, familjehemmet gör precis som de vill med mina barn, vi gick färdigt familjebehandlingen, jag sa till dem att jag avslutar min behandling efter sista mötet och det gjorde jag, det tog inte lång tid innan vi blev kallade till ett möte tillsammans med deras chef så sa de tyvärr det blir inga barn som ska flytta hem till er, vi ska fråga om familjehemmet vill ha vårdnaden av barnen, vi pratade på ett annat möte och frågade en av nämndens politiker om det är rätt av socialen att säga så till oss på det viset, det enda han sa till oss var att de har inte tänkt göra det, barn kan stanna hos familjehem i många år utan att de behöver överflytta vårdnaden, den här kommunen leker med oss och IVO borde göra en utredning av de här politikerna som bara tillåter socialsekreterarna att göra som de har gjort med oss och våra barn i 4 år, det finns ingen anledning för dem att fortsätta med tvångsvården, de ljög så mycket för att förvaltningsrätten skulle sätta LVU, och de fortsätter med samma saker hela tiden de skäms inte och jag tycker det är väldigt sorgligt mest för det visar hur inkompetenta de är, jag tycker att de ska få sparken och gå utbilda sig igen, man kan inte skriva samma saker, jag vill ha mina barn och vi vill leva våra egna liv, pengar kan ändra det mesta och det är bara det som finns i det här LVU målet som har drabbat många människor i det här landet, jag och andra mammor som jag har träffat vill att det måste få ett slut.
