simbaspower.blogg.se

Det är den 26/12 vaknade redan kl.03.00 kunde inte sova. Jag har så många tankar i huvudet och kan inte sluta tänka på det sista mötet som jag hade med familjebehandlingen. Som vanligt kom jag dit och visste ingenting om det första jag fick höra som var: "Nej det blir inget umgänge hemma hos dig." Jag satt där och kunde känna hur mitt adrenalin pumpade allt hårdare och snabbare. Jag trodde inte att det skulle hända igen. Hon satt där och bara sa: "Det blir inget umgänge hos dig." Då frågade jag den här behandlaren: "Varför, vad det är som har hänt och mår barnen bra?" Självklart mådde de bra men det är bara din dotter som inte känner sig trygg. Hon var orolig när behandlaren hade varit hos familjehemmet och pratat med henne. Hon har varit så hela veckan både i skolan och har svårt att koncentrera sig. Jag har gjort allt för att möta barnen på familjebehandlingen och alla umgängena men det finns någon som vill att barnen inte ska vara hemma igen. Jag var så glad att de skulle kunna vara i deras rum och leka ute i trädgården. Nu är allt förstört på grund av behandlarna och handläggarna. De sitter ner och planerar med varandra. Jag frågade: "Du är behandlare och du träffar min dotter själv utan din kollega men skulle ni inte ha varit tillsammans? Om min dotter har problem finns det BUP eller barnpsykolog som kan prata med henne och ta reda på varför hon är så påverkad samt rädd som hon inte har varit innan. Det är något som har hänt med henne och det vill jag veta. Det kommer alltid när det ska bli umgänge hemma." Behandlarna säger att det går bra nästa gång men varför nästa gång? Den här leken som spelas av de här människorna, bland annat behandlarna som jag trodde var på min sida och skulle hjälpa mig så att barnen kommer hem igen. Detta var bara en härskar teknik som de använder för att få mig att göra precis det de vill. Jag har tröttnat på detta. De ville att jag skulle hamna på psyket (The Coco House) men jag är väldigt stark och ingen bestämmer över mig. Jag har lärt mig väldigt mycket om den här härskar tekniken som SOC använder. Om du hamnar i den fällan så är du slut men det funkar inte med mig. Hur kan man säga att man har ett jobb när det jobbet är att separera barn från sina föräldrar år efter år. Omsorgsbrist finns det överallt. Med ett kallt hjärta har man ingen empati alls. Ibland frågar jag mig själv vem det är som har omsorgsbrist egentligen? Så många gånger man har varit hos behandlarna och trodde att man får svaret men tyvärr. Svaret finns hos dig själv det lovar jag. Det är vi föräldrar som har allt ansvar precis när du kommer hem med ditt nyfödda ditt barn. Du vet hur du ska ta hand om det när du kommer hem från sjukhuset. Din behandlare kommer inte ge dig svaren. Förvänta dig inte att få råd eller lösningarna till alla dina problem. En effektiv behandlare kommer att utrusta dig med insikten, verktygen och resurserna för att hitta dina egna svar. Du vill lämna behandlingen med färdigheterna som krävs för att hitta dina egna svar så att du i framtiden kommer att vara mindre beroende av en behandlare. Du måste kunna visa detta med värdighet. På något sätt fick jag ett meddelande om att jag var välkommen att vara hos familjehemmet och fira jul tillsammans med barnen under några timmar. Detta var positivt och uppskattat. Men frågan är vem som leker med oss?