En bok om hur allt började med surisarna och mig!

På kammarrätten 31/5 tänker jag fråga sur tanterna om varför de inte vill berätta sanningen. För det handlar inte om LVU utan det handlar om mig när jag frågade varför? Vad har jag gjort? Nu får du tänka, sa de. När det gäller mina barn handlar det om rasism för de vill inte lämna barnen på grund av att jag är från Afrika. Detta har jag redan fått sms om "varför kom du hit till Sverige?" Det är bara invandrares barn som blir behandlade på det här sättet eftersom man har inga släktingar som kan hjälpa till. Det är lättare för dem att sätta massor av regler som de vet att om man inte vet allt om lagar och rättigheter kan man bli av med dem man älskar. Jag hörde av en minister som har med socialmyndheter att göra att LVU kommer ändras. De kommer sätta nya regler om hur alla barn som är placerade på F-H kommer utredas genom att skicka en special utbildad människa som ska undersöka det här hemmet. Jag hoppas att dem gör det till verklighet inte bara pratar om det. Många barn lider i mörkret och tystnad i dessa hem. Speciellt mina barn. Jag får tacka mig själv för att min blogg är synligt till och med för dem som sitter i Regeringen som kan läsa mina blogg. Jag kommer skriva en bok om allting som har hänt mig och mina barn från början till slut om alla som är inblandade. Jag tror säkert alla vill veta hur det kom sig att LVUt blev till och varade så länge. Jag har pratat med en författare som vill gärna hjälpa mig publicera detta åt mig till sitt förlag. Materialet är mer än 1000 sidor stort som är som en psykologisk rysare när man tittar på de här sur-T kan kalla detta för att de har ett bra jobb. Jag får tacka dem för hur mycket helvete de gett mig och hur mycket jag har förändrat mitt liv genom att gå igenom deras helvete. Det kommer att bli en väldigt intressant bok för jag tror att i det här samhället jag bor i är de nyfikna och vill veta hur jag klarade det här helvetetet när jag kom hem när ingen var hemma. Min sambo hade flyttat ut och barnen var placerade för det var bara jag i det stora huset själv, gråtande där det enda som hördes var eko i huset. Men det har ändrats nu när min sambo är hemma och stora dotten också är hemma, allt kommer att bli bra till slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0