Mina älskade barn.

27/4 Har inte hört någonting från våra sur tanter, de har något på gång för saker bara smäller som en bomb när det kommer. Mest gör de det 3 till 4 dagar innan Förvaltningsrätten eller Kammarrätten. Det är enda sättet att få våra barn hem är via domstolen. För att i domstolen om man ljuger finns det ett pris att betala. I förvaltingsrätten vet man inte vem som sitter där och vad har de för gemenskap, Det jag har makt över är att visa att de kan göra så mycket fel och ingen säger något. De kör med samma taktik och begränsa oss från att träffa eller ringa våra barn även om förvaltingen har gett oss rätt till det och de vet om det men de säger inget och det är väldigt märkligt. Det finns ingen omsorgsvikt hemma hos oss men det är självklart att det är ett gammalt ordspel som de kört med vilket de har gjort i två år. Det här är med att de vill visa vem som har makt, jag eller dem. Ska visa dem rätt för annans blir det inga barn som kommer att flyttas hem. Jag måste samla pengar för att driva ärendet till domstolen, De andra kan inte hjälpa oss eftersom det finns många som samarbetar men de vet inte vem som är riktiga och pålitliga. Utan just nu vi måste samla pengarna, Jag har redan pratat med någon på tinget och fick veta hur mycket det kostar om vi förlorar och om vi vinner blir det kommunen som får betala hela tingets kostnad. Jag kan inte sitta och fundera eller göra ingenting när mina barn behöver mig och oss. De ropar att vi vill hem till mamma och pappa. De blir tystade av både hemmet och sur tanter. Jag har också skickat min blogg till Socialstyrelsen och hoppas att de kommer läsa allt jag skrivit om mina barn, hur de har blivit behandlade av den här kommunen och även oss föräldrar. De visar ingen respekt men ändå tjänar de mycket pengar på våra barn. Just nu känns det som att jag har ett barn eftersom de andra är inte hemma. Jag har haft mardrömmar om de här människorna men ibland är en dröm bra eftersom jag är med barnen. Det betyder att hoppet finns där för barnen kommer att komma hem för allt som går upp måste gå ner. Jag älskar er mina barn jätte jätte mycket. Ingen kommer att ta er från mig för jag kommer göra allt för att ni ska komma hem igen. I denna värld finns det människor som är grymma och det är hemmet och sur tantarna, jag tycker att dem borde sluta med allt. Vad vill dom oss egentligen?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0