simbaspower.blogg.se

April är snart slut och vi har inte träffat våra barn. Min dotter gick genom en operation för två månader sedan har vi inte träffat henne och inte pratat med henne. De säger bara att hon inte vill. Hur vet vi om hon lever och om allt gått bra men istället att vi får träffa dem fick vi umgängesbegränsning. Hur kalla är de här människorna när det gått 2 veckor efter operationen var de med henne hos polisen och gör en ny anmälan. Vi är så trötta på dessa människorna kan någon hjälpa oss? Vi vill ta dem till domstolen för det är det enda sättet att få våra barn tillbaka. Jag har pratat med många människor nu och de är beredda att hjälpa oss. Igår var det samma sak. Vi fick inte prata med våra barn igen, Hemmet sa vi frågar barnen kvart i sju om de vill prata med er men så säger de att de vill inte. När vi ringer kl.7 blir det bara att de inte vill. Vad gör man när det inte finns annat än ingenting man blir bara ledsen, hopplös och allt känns menninglöst för vi är inte pappa och mamma längre. De är pappa och mamma eftersom ingen har sagt till dem att de inte är deras föräldrar. Sur tanterna säger att barnen har det bra och att de stannar där tills de är 18 år. Herre gud hjälp oss! Sprid empati för när du tar hand om andra inte bara dig själv så sprider du ett snällt beteende till tusentals andra att också vara omtänksam innerst inne. Speciellt när du jobbar med människor för det spelar ingen roll hur gamla de är. Det är det vi glömmer alltid när vi har det bra själva. Vi har inget mot någon, vi har aldrig haft. Det enda vi vill ha tillbaka är våra barn. Vi vill leva vidare våra liv. Så är det! Vi känner inte dessa människor men de vill att vi ska förlora vårdnanden av våra barn. Det måste ha varit deras spel under många år. Men inte med mig för jag kommer inte ge upp, så det. 27 månader är en väldigt lång att bara ge upp, alla mammor vet hur det känns.